… som kan beskriva hur mycket jag uppskattar Björn Skifs. I februari ska jag och mamma se honom live. På en Cirkus i Stockholm. It makes sense, för på cirkus brukar det finnas Björnar som cyklar. Eller förresten, så kanske det bara är i Kalle Anka? Nu blev jag osäker.
- Köp en fick-kalender
- Gå ut ur affären
- Lägg bort påsen med kalendern någonstans
- Finn den aldrig åter
Jag visste väl att jag var eftertraktad! Knappt hade jag hunnit anmäla mig till bemanningsföretaget förrän jobben började pluppa upp som svampar ur jorden. Nu ska man inte ropa hej förrän man simmat över Klarälven, förstås, men om det vill sig väl är det undertecknad som jobbar på kontor inom en snart framtid. Det första jag ska göra är att köpa en strut-BH och alla möjliga sorters röda läppstift. Ska man jobba på kontor kan man lika gärna låtsas att det är 50-tal! Åhhh så spännande, jag undrar just hur länge det kommer ta innan jag har en affär med min chef! DET vore väl 50-tal så det smäller om det!!
NEJ! Jag kunde bara inte skriva det där… I fall att min potentiella arbetsgivare skulle få för sig att googla mitt namn… Jag är fortfarande utåtriktad, social och service minded! Och jag skulle ALDRIG ligga med chefen.
Om han eller hon inte lovade mig en mycket, mycket högre lön och extra förmåner, förstås.
Aldrig!
Tre år efter alla andra så är jag hooked på Mad Men. Beräknar att vara fullfjädrad alkoholist, kedjerökare samt sexmissbrukare lagom till att första säsongen är avverkad.
I år har jag bestämt mig för att ta julen på allvar.
Varje år i augusti går jag omkring och myser för mig själv när jag tänker på julen. Jag lurar på julklappar som jag ska köpa. Jag tittar ut mossa i skogen som jag ska plocka till adventsljusstaken. Jag samlar recept på julgodis, klipper ut och klistrar in i min bok med den handskrivna titeln ”MYS OCH PYSSEL KRING JUL”. Jag stryker mitt Lucialinne – så det ska hålla sig slätt.
Men så kommer november och början på december. Och vad gör jag? Jo, jag har förmodligen så mycket ANNAT att göra att det absolut SISTA jag tänker på är huruvida det ska bli jul igen eller varför jag alls skulle vara intresserad av det.
Men inte i år. I år lämnar jag inget åt slumpen!!
Nå.
Adventstjärna att ha i fönstret – check Julstjärnor (krukväxten) – check x2 Lussebullar – check Knäck – check x2 Julskiva – check Glögg Pepparkakor med ädelost – check
Nästa projekt blir den hemmagjorda senapen.
Jag funderar tillochmed att en gång för alla förgöra fotvårtan, lagom till julafton. Men det känns lite synd också. Den har ändå hängt med länge nu.
Idag upptäckte jag en muskel på armen. En Triceps.
”Hej, och välkommen” sa jag till armen. ”Var inte ledsen, du ska inte behöva vara ensam så länge till. Jag har snackat med Biceps och han säger att han ska titta förbi, ja innan jul ialla fall.”
Niklas påstår även att jag håller på att utveckla magrutor. Jag tror att ”magrutor” västerbottniska för lönnfett. Om inte, så håller jag ju på att bli ett… ett muskelberg!! Dags att köpa proteindryck och köpa gymkort. På Ego. Naturally.
Alla har flyttat nu. De allra flesta är inte här. Marie och Helene är inte ens här, fastän de inte har flyttat. De har bara åkt till Kina. Kina är ett land på andra sidan jorden. Det är bara jag och Johanna kvar, och en C-uppsats som vägrar skriva sig själv. Jag känner mig inte så rolig längre,
jag som brukade vara så jävla ot-rolig,
och det beror på att jag inte orkar. Jag har varken tid eller lust. Afrika svälter, det blåser i Skåne och i Sundsvall regnar det hela tiden. Det här börjar bli misstänkt likt en höstsvacka.
En irriterande grej är när man är så bajsnödig när man är på affärn att man knappt kan undgå att gå omkring och småfisa vid konservhyllan, men sen när man kommer hem och äntligen får slå sig ner i sin ensamhet så har man, så att säga, extremt svårt to perform. Det här har jag tänkt på ofta. Adjö.
Lussekatter är trevligt. Men nu förstår jag plötsligt varför mormor inte ”gillar saffran så mycket”. Det är. För att. 0,5 gram saffram. Noll komma fem GRAM saffran. Kostar. 32,50 svenska kronor. Trettiotvå och femtio svenska kronor alltså. För ETT HALVT gram saffran. Det är mycket lite saffran.
Av detta drar jag slutsatsen att saffransbranschen är oerhört lukrativ. Och jag är beredd att helt överge mina journalistiska yrkesplaner och helt enkelt börja kränga saffran istället. Saffranskosing rätt ner i börsen.
Jag köpte förreseten två paket saffran på Coop, när jag ändå var i farten. De ligger nu i kassaskåpet. Jag tänker vänta tills priserna gått upp ännu mera, och då smäller det. Då säljer jag.
Och kryddar lussekatterna med fänkål i stället.
Kassabokens konsekvenser börjar förresten ta oanade proportioner. Nu har jag precis tvingat Johanna att ta med en sig en macka hemifrån sig till mig på skolan, eftersom jag glömde att ta med en hemifrån mig och absolut VÄGRAR att stödja skolans fik: ”Idag: Ostfralla 52:-”.
